Förbli vid dina skulder! - Carin Flemström i Socialpolitik nr 4 - 2013


Förbli vid dina skulder! 

av Carin Flemström i Socialpolitik nr 4 2013

Jag har en god vän som alltid varit fattig så länge jag känt henne. 
Barn som varit sjuka, sjuka anhöriga att ta hand om och själv allvarlig cancersjukdom. 
Ja, hon har aldrig riktigt kommit igång med långvarigt yrkesarbete och nu är hon drygt 60 och har sjukersättning och framtiden består av en minimal pension – om än en trygg sådan. 

Den ifrågasätts ju inte ständigt. 
De bruna kuverten har lagts åt sidan, mat åt sig själv och barn och barnbarn har fått gå före. 

Små skulder blir allt större – ja detta känner vi ju till. 

Nu har det ordnat sig så att goda vänner har kunnat låna så att skulderna ska kunna betalas, ingenting ska ligga kvar hos kronofogden och förhindra första hands kontrakt på lägenhet. 

Nu ska hon äntligen slippa bo hos sina barn eller hos goda vänner. 
Hon tar kontakt med kronofogden och de företag som hon har skulder hos och då vidtar en kafkaliknande process. 
Har någon någonsin tänkt att det ska vara enkelt att rensa upp i sin ekonomi, glöm det! 

I flera fall är skulderna betalda men avgifterna och straffavgifterna för dessa ökar ständigt. 

Det går inte att få fram vad det är hon ska betala till. 

I något fall hittade hon en skuld på en drygt 20 år gammal barnomsorgsräkning på barn som inte var hennes och någon rättelse går inte att få för det finns inte sparat några uppgifter hos kommunen. 

Det finns ingen hos kommunen som kan ta bort räkningen! Kronofogden har ett diariesystem och företagen ett annat. 
Företagen har i sin tur anlitat inkassoföretag som har ytterligare ett diariesystem. 

När hon skickar efter uppgifter så får hon ett diarienummer men inga uppgifter på vad skulden gäller. 
Hon betalar ändå in men ändå fortsätter kronofogden med sin införsel och det går inte att ange företagets diarienummer till kronofogden och inte kronofogdens diarienummer när hon ska prata med företagen. 

Det finns ingen koppling och ingen försöker reda ut. 

Inga bekräftelser på att pengar betalats in – utom hennes egna Nordea-utdrag förståss. 

Och kronfogden betalar inte bort det hon vill utan fördelar lite jämnt över så alla skulder är i alla fall kvar och därmed kommer det bli nya avgifter och avgifter på avgifterna på flera skulder istället för de få som skulle blivit kvar. 

På något sätt förväntas hon kunna koordinera en mängd företag, deras olika inkassoföretag och kronofogden. 

Vissa företag har också en uppdelning mellan sina vanliga kravavdelningar och de kravavdelningar som jobbar med utmätning. 

Jo, jag försöker reda ut. 
Jag är ju expert på myndigheter, blanketter och på finstilt text efter 40 år inom socialtjänsten. 
Men det är omöjligt. 

Efter några timmar är jag helt slut i huvudet av dessa olika diarienummer och de motstridiga beskeden. 
Det slutar med att jag för första gången under vår 30-åriga vänskap hamnar i gräl med väninnan.

 ”Varför i helvete betala in pengar på något så oseriöst som dessa företag och kronofogden.
 Varför inte ha begärt skriftliga kravbrev, varför har du pratat muntligen med tjänstemän som uppenbarligen glömt de besked de givit. 

Så här oseriösa kan de väl inte vara, så vad gör du för fel” skriker jag åt väninnan. 

Och då inser jag att precis så här är världen om man har hamnat utanför. Man ska vara kvar där. 

Man ska inte ens kunna betala sina skulder. 

Man ska vara kvar och finnas där för att det ska finnas några att förakta. 

Förlåt att jag skrek åt dig! 
Carin

carin.flemstrom@telia.com
webbmasterdenlördag 07 december 2013 - 17:23:29

Nyhetskategorier