Sjuk med utmätning - från ett forum 16 aug 2013


Denna text har vi hämtat från Insolvens forum och publicerar den med artikelförfattarens godkännande.


Sjuk och utmätning

Jag tänkte bara lägga fram vår situation; min och min sambos för er på ett lite bättre sätt:  Vi är båda sjukpensionärer sedan några år tillbaka och har tvingats ta itu med våra skulder som vi måst dra på oss tyvärr. 

Det har inte handlat om några lyxskulder mestadels utan faktiskt endast överlevnadsskulder. Vi ansökte för 3 år sedan vid vår flytt från xxxstad till xxxbo om skuldsanering via budgetrådgivaren där vi nu bor och fick nej. 
Därför har vi alltsedan dess löneutmätning via kronofogden.  

Jag har lyckats utverka anstånd till nya glasögon för något år sedan men skulle behöva gå till tandläkaren också. 

Den kvinnliga handläggaren på kronofogdekontoret säger att hon enbart har mallar att gå efter och att vi fått maximalt med extra medel för våra sjukvårds- och medicinkostnader som uppgår till en mindre förmögenhet för oss. 

Hon känner sig besvärad varje gång vi ringer och har ingen som helst sympati. Vi mår dåligt av att ha kontakt med henne.  

Varje månad måste vi leva på smörgåsar och vatten under en veckas tid, vi har uppsökt diakonen och fått en mindre summa av henne vid några tillfällen. 

Vi har även ansökt om medel ur en fond och fick då enbart en mindre summa också. 
Det känns för oss oerhört kränkande att gå dit regelbundet dock. 
Om det finns någon som helst insikt eller förståelse hos denna diakon vet jag ej.  

Vi kan inte köpa någonting till vårt hem; inte ens second-hand såsom t ex möbler och inte heller handdukar eller örngott eller lakan osv. 

Det är ingen lyx vi eftersträvar; enbart ett drägligt liv. Vår skinnsoffa som är inköpt på second-hand för många år sedan är t ex trasig, tillhörande fåtöljer inte speciellt sittvänliga för våra ryggar som vi har värk i, våra handdukar är trådslitna och går att se igenom, lakanen söndertvättade i stort sett och örngotten likaså. 

Vi skulle p g a vår värk behöva ergonomiska kuddar osv att sova på men kan ej införskaffa detta heller. 

Min sambo har en rakapparat som är helt slut. 
Jag har inte varit hos en hårfrisörska på minst 12 år och min sambo går ej och klipper sig ofta och när han gör det så går han till den allra billigaste salong som finns. 


Jag har en data som livlina; allra helst som vår situation gör min psykiska ohälsa drastiskt sämre av naturliga skäl, och till den har nu skrivaren gått sönder vilket ger oss en extra utgift nästa månad om än vi köper den allra billigaste. 

Tillsammans med den räkning som min sambo måste betala för resor med taxi till sjukgymnasten efter sin knäoperation den 23/4 i år är nästa månads lön redan intecknad med andra ord och mer därtill........  

Vi har heller ej råd införskaffa en ny, bättre data eller ens reparera den vi har som har ett antal år på sin nacke. 
Via datan kan jag hålla kontakt med andra personer och även skriva brev till vänner eftersom vi p g a vår situation lever väldigt isolerat. 

Jag kan även följa mitt fotbollslag som jag sett live under 25 års tid och min sambo kan följa ishockeylaget han sett live under ännu längre tid. 
Några matcher kan vi ej se live längre. Det betyder för oss oändligt mycket; mer än ord kan uttrycka att ha denna livlina!  

Vi har var sin cykel med växlar som är 15 år gamla minst och de måste vi använda regelbundet för att t ex handla. 
När den ena har punktering kan vi endast använda den andra cykeln tills vi har råd laga däcket.  

Mat inhandlar vi på Netto mestadels samt på Ica då de har ett eget, billigare sortiment. 
Vi kan aldrig gå ut och äta dagens rätt, aldrig gå ut och ta en enkel fika, aldrig unna oss någonting överhuvudtaget.  

Min sambo åker sedan nästan 2 år tillbaka regelbundet fram och tillbaka med tåg och buss till xxxbo lasarett för behandling av sitt ena öga som han har en blodpropp i. 

Vårt eget lasarett där han opererades i våras har ej möjlighet fotografera ögonbotten eller behandla honom. Inte ens mäta trycket i hans öga.  

Själv har jag varit på otaliga specialistläkarbesök och vårdcentralsbesök och lasarettsbesök både på min hemort, i xxxbo samt i xxxx under lika lång tid för mina besvär med en bisköldkörtel som producerar för mycket kalk ut i blodet och ger mig stora besvär. 

Jag står uppsatt i kö för operation i xxxxx och har väntat sedan i januari p g a deras alltför stora upptagningsområde. Frikort för läkarvård har vi sedan länge i år och medicinen har vi som tur är på avbetalning på apoteket som vi gör månatliga inbetalningar till. 

Annars hade vi ej kunnat lösa ut den. Det finns inga rabatter för oss på varken buss eller tåg inom Skåne, det har vi undersökt. 

Jag bröt ena handen kort före midsommar och måste uppsöka akuten där jag röntgades och gipsades. 

Rehab pågår än. Min sambo är överviktig och har stora problem med sina knän trots operationer och kan ej utnyttja den motion på recept som han på egen begäran får då simhallsavgifter osv ej går att lösa för oss, inte ens enbart för en av oss. 

Vi betalar förhållandevis låg hyra för vår lägenhet som vi hyr av en privat värd. Bredband o tv o telefon har vi via ComHem och får därmed rabatt på kostnaden för det. Elräkningar får vi regelbundet som vi sköter och likaså betalar vi vår tv-licens och har alltid gjort.  

Vi är kolossalt utsatta då vi saknar släktingar och vänner helt och ej får någon hjälp via vuxenpsykiatrin annat än med medicin. 
Någon bil har vi givetvis inte råd att ha och vi har heller inte råd att åka någonstans över dagen ens med tåg t ex då vi redan har stora kostnader för läkarbesök och resor till dem.  

Förtvivlan och ren panik växer för varje dag i stort sett hos oss båda samt inte minst uppgivenhet. Vi har inte kunnat ens unna oss en glasstrut vardera under hela sommaren. 
Jag är uppväxt vid och på havet men kan ej besöka min födelsestad cirka 6 mil bort ens en gång i halvåret. 

Min ångest växer och jag måste medicinera mera. 
Min sambo är djupt deprimerad och får endast tabletter han också via vuxenpsykiatrin.  
Om några år blir min sambo ålderspensionär och då får vi ännu mindre (!) samlad inkomst. 
Budgetrådgivaren i vår kommun har vi besökt vid flera tillfällen och vi har givetvis påtalat detta för henne men hon kan ändå inget göra. 
De skyhöga räntorna på våra lån vi tvingats ta under åren gör att våra skulder inte sjunker drastiskt precis, tvärtom, och dessutom finns det t o m en gäldenär som avvaktar (!) med att lägga fram sitt krav på mig för kronofogden då de anser kostnaden är för hög att göra det. 
Saken gäller en av veterinär utförd avlivning (!) av min förra hund som blev 15 år gammal..........
webbmasterdenfredag 16 augusti 2013 - 08:59:42

Nyhetskategorier